dethär är inte sant .

vet inte vart jag ska ta vägen längre

denna känslan tar död på mig

aldrig, aldrig någonsin har jag saknat någon som jag saknar honom.

att veta att han är min men ändå så långt borta

det gör bara så ont.

jag vet att jag kan säga dumma saker ibland, bara för att han  inte finns här bredvid mig.

men jag vet inte vart jag ska ta vägen, så ont gör det. kan knappt föreställa mig känslan att få ha honom i mina armar igen.

jag kan sitta här helt ensam och bara känna tårarna brinna bakom ögonlocken.

vet inte om jag ska vara glad eller ledsen.

glad för att han snart är min igen i några dagar.

eller ledsen för att jag vet att det kommer ta slut när han åker hem igen.